binary imperial porter

Den här ölen bygger på lite samma koncept som singleton barley wine, d.v.s. att med få ingredienser ändå få till en komplex smak. Som namnet antyder använde jag bara 2 olika maltsorter vilket jag skulle tro är ganska ovanligt när det gäller imperial porter eller stout. För att få fram sötma och viss karamellighet utan att använda någon karamellmalt valde jag munich som basmalt. För färg och rostad smak valde jag en ljus (690ebc) chokladmalt så att jag kunde använda relativt mycket för kraftig choklad/kaffe-smak utan det blir bittert. För konceptets skull använde jag såklart också 2 olika humlesorter, columbus och sovereign, som jag hade hemma. Columbus använde jag endast i bittergivan till skillnad mot sovereign som även fick utgöra en hyffsat stor smakgiva. Den ska likna fuggles och beskrivs som jordig och kryddig med aningar av mint, vi får väl se hur det upplevs i den färdiga ölen.

Datum
2014-06-01 bryggdag
2014-06-08 mäter sg med refraktometer (1.036 efter omräkning)
2014-06-16 flasktappning (1.035)

Malt/tillsatser i kok (total koktid ca 3.5h)
9200 g munich 25, castle malting (88.5%)
1200 g chocolate (690ebc), briess (11.5%)
1/2 krm protafloc @ 20min
1/2 tsk jästnäring@ 20min

Humle
20 g columbus alpha 16.0 @ 60min
40 g sovereign alpha 6.0 @ 60min
60 g sovereign alpha 6.0 @ 15min

Jäst
Safale us-05 (11g)

Vattenjustering (mäsk)
1 ml kalciumsulfat (=> 65 ppm kalcium, 248 ppm sulfat)
1/2 tsk bakpulver (=> 61 ppm natrium, 222 ppm HCO3)

Kolsyrning
5.75 g rörsocker per liter öl

Värden
16.5 liter
mäsktemp 67 C i 80min
og 1.110
fg 1.035
ibu 64
abv 10.2%vol

Av någon anledning fyllde jag inte upp tomrummet mellan den yttre och den inre hinken i mitt mäskkärl med varmvatten som jag brukar. Och självklart fick jag problem med lakningen som ganska snabbt satte igen. Lösningen blev precis som jag hade samma problem med this imperial oatmeal stout att skopa över maltgröten till min biab-påse i en annan jäshink med brygg-grytans distansgaller underst.

För första gången mätte jag också pH under mäskningen. Jag låg lite högt på 5.5-5.7 men lät det vara eftersom jag inte hade någon syra annat än kalciumsulfat (visste inte hur mycket som skulle behövas för att sänka pH ner till 5.4).

Annars gick bryggningen bra men effektiviteten blev rätt kass. Lakningsproblemen hade säkerligen med detta att göra men även munich-malten som egentligen inte rekommenderas som basmalt till 100% p.g.a. lägre konverteringsförmåga jämfört med pilsner eller pale ale malt. Det sistnämnda hade jag ju räknat med och det var även anledningen till den långa mäsktiden.

Det blev iaf drygt 16 liter vört med sg 1.110 i jäshinken som ställdes in i min frigolitlåda i garderoben. Jästemperaturen hölls nere vid 17-19 grader m.h.a. ett par kylklampar som jag bytte morgon och kväll. Efter en knapp vecka lät jag temperaturen närma sig rumstemperatur (22 grader) genom att sluta med kylklamparna. Den fick stå ytterligare en dryg vecka och sedan tappade jag upp ölen på flaska!