De där enzymerna tillsammans med us-05 var långsamma men ihärdiga, nu är singleton barley wine nere på 1.039! Min förhoppning är att det tar stopp snart eftersom jag behöver utrymme för nästa bryggning till sm, en imperial red ale. Idag åkte iaf torrhumlen ner och så här ser den uppdaterade sg-kurvan ut.
Igår var det bryggdag igen! En ny version av else if imperial stout stod på schemat och om du inte är SM-domare är det bara att gå och kolla in recept o.s.v. här!
Innan jul fick jag av min vän Emir en flaska scottish strong ale vid namn Sean Connorale. För ett par dagar sedan smakade jag den och så här tyckte jag:
Väldigt fin färg på ölen, djupt röd och klar i glaset. Inte mycket skum att tala om, det blir bara en tunn hinna på ytan efter upphällning och kolsyran är låg.
Kraftigt söt doft med inslag av smörkola och vanilj, påminner lite om innis & gunn fast med mer tryck. Det finns även en lite störande stickig ton av alkohol eller lösningsmdel. Den blir dock som tur är mindre tydlig när ölen fått luftas ett tag.
Ölen är väldigt fyllig, len och söt med massor av kola i smaken. Mycket behaglig att sippa på och med precis tillräcklig beska för att den inte ska bli sliskig. I eftersmaken kan man känna lite värmande alkohol.
Helt klart en bra öl, med några få saker som kan förbättras. Lösningsmedlet i doften drar ner första intrycket lite och kanske skulle kunna undvikas med kallare och något längre jäsning, men med lite tur kanske den försvinner med lite längre lagring på flaska också. Kolsyran hade gärna fått vara lite kraftigare, men jag vet ju själv hur svårt det kan vara med så här alkoholstarka öl. I min smak hade beskan kunnat vara lite högre för att balansera den stora sötman, men jag misstänker att det hade blivit precis lagom med lite mer kolsyra. Betygsmässigt ger jag ölen en 7:a i sitt luftade tillstånd. Stort tack Emir för flaskan!
.
nerdbrewing 